30 mars 2015

Fruktan för villfarelse - större hot än villfarelsen i sig?

Det lär finnas 366 bibelverser som handlar om fruktan (lite olika beroende på översättning). Fruktan är uppenbarligen en allvarlig fiende som den troende ständigt bör vara uppmärksam på. Fruktan begränsar våra liv. Om fruktan får härja fritt skär den av det ena området efter det andra. Fruktan stjäl vår frid, vår frihet, vår glädje, vår trygghet i Gud, vår frimodighet, vår tro, ja, allt som gör livet värt att leva.
Fruktan för villfarelse är en variant på temat som djävulen använder. När denna fruktan fått ingång hos den troende skapas ett filter som gör att man inte förutsättningslöst kan lyssna på en förkunnelse eller läsa en bok. Istället söker man efter felaktigheter. Man söker efter allt som inte stämmer med den egna renlärighetsmallen. I början kanske denna skanning sker medvetet, men snart går den på utan eftertanke.
Vaksamhet är bra. Men fruktan är inte bra.
En del går så långt att de sprider villfarelsestämpel på varje förkunnare som råkar säga fel i något sammanhang.
Tänk om du har missförstått förkunnelsen? Detta är vanligare än man kanske tror. Man tolkar det man hör genom sina egna referensramar. Både ord, uttryckssätt och kroppsspråk kan så lätt misstolkas.
Tänk om renlärighetsmallen man så krampaktigt håller fast vid har smärre brister? Ingen har fullt ljus över allt. Ödmjukhet är en dygd. En besser-wisser-mentalitet målar lätt in sig i ett hörn med sin fyrkantiga teologi att luta sig mot, medan Herrens Ande kanske gått vidare.
Att snabbt stämpla det man hör - innan man ens satt sig in i budskapet - är faktiskt förtal. Förtal är synd. Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7. Kärleken tror gott och vill försvara alla så långt det är möjligt.
Som lemmar i Kristi kropp skadar vi oss själva när vi sätter på oss felfinnarglasögonen och självsäkert dömer ut andra lemmar i samma kropp.
- Men varnade inte Paulus för smeden Alexander? Varför ska inte vi göra detsamma?
Jag tror att Paulus hade anledning att varna för många fler som kallade sig kristna, men han gjorde inte det. I 2 Tim säger han att ”alla” övergav honom när han som mest behövde stöd och uppmuntran, men han namngav inte en enda svikare.
Det finns en gräns då det är rätt att varna för en person. Så var uppenbarligen fallet med denne Alexander. Men innan vi sprider någons namn på sociala medier så säger Jesus mycket tydligt hur vi ska förfara:
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
                 Matt 18:15-17
- Men om det handlar om riktig villfarelse, sådant som rör grunderna i den kristna tron, måste jag väl ändå få namnge personen som sprider felaktig lära?
Ja, om du har talat med honom först och gjort klart för honom att du kommer att publicera vad han står för. Du bör förstås också ge honom möjlighet att bemöta det du säger eller skriver. Undantag från denna regel finns säkert. Man kan utgå från att de som publicerat böcker mm och är kända över i stort sett hela världen, redan i början av sin villfarelse fått många förmaningar. Då är det meningslöst att kontakta dem först, och om man ändå gör det får man i regel inget svar. Men utgå inte från att det gäller alla som publicerar något.

Varna för företeelsen - inte för personen i första hand

När vi fördömer en Herrens tjänare offentligt kan det bli väldigt svårt för honom att komma tillbaka på grund av ryktet. För vår förhoppning är väl att den som farit vilse ska vända om?
Har du inte själv någon gång kommit in under ett andligt inflytande och dragits med i sådant som du senare vänt ryggen då du insett bristerna? Hur känns det att bära en stämpel resten av livet för något som du avslöjat som villfarelse och lämnat sedan decennier?
Så när du känner att du vill varna för något, så varna för företeelsen i första hand - inte för personen som torgför det!
Vår förhoppning och bön är ju (hoppas jag) att vi genom kärleksfull och vis tillrättavisning alla ska nå ”fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran…” Ef 4:13, 14. Låt oss ha fördrag med varandra, Kol 3:13, och be att den Helige Ande överbevisar förkunnaren om hans felande lära.

Tryggheten i Gud

När jag är trygg i min gudsrelation behöver jag inte frukta för villfarelse. Jag leds av Guds Ande, och eftersom jag låter Guds ord bo i mig, kan jag bedöma vad som kommer från hans Ande och vad som är från människans kött.
Inte ens profetiska budskap är alltigenom rena. Profeternas andar underordnar sig profeterna, 1 Kor 14:32.
Stark villfarelse är somligas blinda förtröstan på sin karismatiske ledare, vars ord de sväljer utan att själva pröva. ”Min ledare/pastor har så mycket ljus och kan sin Bibeln som ingen annan, så jag känner mig trygg med det.” Den inställningen är verkligen farlig!
Ingen har hela sanningen. Ingen har fullkomligt ljus, 1 Kor 13:12. Just därför kan vi lyssna även till Herrens tjänare som inte i varje detalj delar den åsikt vi har i vissa frågor.  Men om förkunnelsen till största delen består av stenar eller blask ska vi inte slösa tid på att lyssna mer från den källan. Men från oväntat håll kan vi finna visdom och lärdom också från en kristen tradition vi kanske lärt oss att fördöma eller förakta.
Istället för att alltför snabbt torgföra felaktigheter vi hittat borde vi ta till oss Paulus ord:
Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra.
                 Rom 14:22
Sammanhanget handlar visserligen om mat och dryck, men principen är tillämplig också på vårt ämne.
Som man sår kommer man att få skörda, Gal 6: 7. Döm inte så ska ni inte bli fördömda…
Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
                 1 Kor 4:5

© Madeleine Wallgren

10 mars 2015

Hur stor är din hunger efter Guds Ord? Del 2

Sänd en hunger i landet efter att höra Herrens ord!

Min bön har genom åren varit att Herren ska uppfylla sitt löfte i Amos 8:11 om att sända hunger efter Herrens ord. Vi behöver bli hungriga!
Om du någon gång fastat har du nog märkt att suget efter mat är starkast den första tiden, kanske den första veckan, men sedan ställer kroppen om sig för svältläge och går på sparlåga. Istället för att förvänta sig energi utifrån, börjar den förbruka reserverna som finns lagrade. Inte förrän efter omkring fyrtio dagar för en normalviktig person väcks hungern åter till liv. Så står det till exempel om Jesus att han efter fyrtio dagar blev hungrig. Det är då kroppen börjar tära på sina livsviktiga organ.
Jag vill att du ska tänka på tiden mellan sju och fyrtio dagar. Du känner ingen hunger.
Varför? Därför att du inte har ätit. Om vi försummar att nära vår ande upphör hungern.
Vi lever i en stressad tidsålder, ja, men känner inte Gud till detta? Varför inte börja fasta på andra ting än på Bibeln? Avstå från att kolla Facebookuppdateringarna varje dag, stäng av din mobil ett par timmar, byt ut TV-soffan mot bönekammaren!

Skilj mellan själens och andens hunger!

Det är viktigt att skilja mellan själens hunger och andens hunger. Hur kan jag göra det?
Hebr 4:12 säger att ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.”
Genom träning kommer jag att lära mig känna igen min andes vittnesbörd. Många kristna drivs av ett starkt själsliv. De har inte förstått att själslivet måste gå genom korset innan Gud kan använda det, Rom 6:3, 4, 11 och drivs därför av idéer och mänskligt välmenat tänkande.
Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ….
Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
Men det är inte enbart det vi brukar kalla synder vi måste dö bort ifrån. Också den goda sidan av frukten på Kunskapens träd är giftig. Den tar nämligen bort Gudscentreringen till förmån för mänskligt tänkande.

Bibelundervisning som tilltalar själen, men inte mättar anden

Något som är lite svårare att genomskåda är bibelundervisning som teologiskt kan vara korrekt, men ändå inte mättar min ande. Den tillför själen kunskaper, men har inte förmåga att utmana min livsstil och leder inte till större Kristuslikhet. Denna slags undervisning är absolut inte onödig, men man ska vara medveten om att man inte kan överleva på denna föda. En del lurar sig själva att tro att de vandrar i anden eftersom de har så stor kunskap inom sitt specialområde. I själva verket kan de ha förlorat brudekärleken. Kort sagt finns det bibelundervisning som är inspirerad och född av Anden och det finns teoretisk bibelundervisning som tilltalar själen.
Den andefödda förkunnelsen öppnar vårt inre, den är ett rhema från Herren, ett levande ord som anger riktning för livet och visar lösningar på sådant vi sedan länge suttit fast i eller undrat över. En undervisning som ger mättnad åt vår ande avslöjar mänskligt tänkande och leder oss in i det gudomliga tänkandet.

Andliga upplevelse istället för Guds ord?

Äkta kärlek till Herren har ibland ersatts av upplevelsefokusering. Känslomänniskan lockas att förväxla brudekärleken med känslor och upplevelser. Suget efter påtagliga manifestationer förleder en del att öppna sig för främmande eld, 3 Mos 10:1, 2. Bara för att något är övernaturligt och verksamheten går under kristen flagg behöver det inte vara den helige Ande som är verksam. Många av de manifestationer vi sett i nyare rörelser under 1990-talet och 2000-talet är identiska med de som förekommer i ockulta religioner. Varhelst Guds ord får en undanskymd plats till förmån för handpåläggning och ”överföring av smörjelse” bör man se upp. Jesus är det personifierade Ordet. Älskar jag inte Ordet älskar jag inte Jesus, oavsett vilka härliga känslor jag kan få i kroppen och själen. Jag kan inbilla mig att det är Jesus jag på nytt förälskat mig i, men i själva verket kan det vara en falsk Jesus. En del har blivit lurade och kommit bort från den sunda tron.
Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.
Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.
Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
            Matt 24:10-24
Lägg märke till att syftet i vers 24 inte är att bedra dem som inte tror, utan de utvalda. I varningen i vers 11 handlar det om den stora allmänheten.
När du åter börjar äta av Guds ord känner du förmodligen ett visst motstånd. Fienden fruktar för Ordet, för han vet vilken kraft som finns i det och inger tankar på missmod, fördömelse och hopplöshet. Men stå emot honom och avslöja honom som den lögnare han är! Du har allt att vinna och inget att förlora. Tänk vilken stor och dyrbar skatt du tar med dig när ditt jordeliv är slut! Det enda du kan ta med dig in i evigheten är Guds ord och frukten av de ord och handlingar som det levande Ordet inspirerat dig att utföra.

(c) Madeleine Wallgren www.vingarden.org


4 mars 2015

Hur stor är din hunger efter Guds ord?

”Se, dagar skall komma, säger Herren, HERREN, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord.” Amos 8:11

Som ung sökare föll jag ofta in i depressiva tankebanor när jag tänkte på hur meningslöst det mesta var. Vad var det för mening att allvarligt satsa på något? Det skulle ju ändå inte bestå. Men efter år av sökande och längtan efter att förstå meningen med livet, fann jag frälsningen i Kristus och började studera hans ord. Döm om min glädje när jag fann hans ord i Mark 13:31: ”Himmel och jord ska förgå, men mina ord skall inte förgå.” Allt vi förnimmer i den fysiska, skapade världen ska en dag förgås, men Guds ord är en skatt som vi kan äga för evigt.

Vad är Guds ord? Det är Herren Jesus själv, Joh 1:1. Om vi säger oss älska Jesus, så älskar vi också Ordet. När man är förälskad i någon prioriterar man att ta tid med den älskade. Inget är viktigare än att söka tillfällen att bara umgås och lära känna honom bättre.
Under mina första decennier som kristen gick jag alltid omkring med små lappar med bibelställen som jag memorerade under dagens lopp. Guds ord var skatten i åkern som jag gav allt för, Matt 13:44.

När Jesus gick igenom Skrifterna för Emmauslärjungarna började deras hjärtan brinna. Hur är det med dig? Brinner det inom av dig av längtan efter att studera Ordet? Med sorg märker jag att bibelkunskapen bland Guds folk ofta är väldigt skral. Man säger sig älska Jesus, men om det vore sant, hade man också älskat hans ord. Inför eventuella ifrågasättanden försvarar man sig med att man ju troget går till kyrkan, ger sitt tionde etc. ”Gud förstår säkert att jag helt enkelt inte har tid att sitta ner och studera hans ord.”

Jesus citerade Jesaja 29:13 där det står:
 Herren har sagt: ”Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.”
Pappa Gud längtar efter att vi ska söka honom för den han är, och gensvara på hans kärlek utifrån vårt hjärta och inte i form av religiösa handlingar.

Sänd en hunger i landet efter att höra Herrens ord!

Min bön har genom åren varit att Herren ska uppfylla sitt löfte i Amos 8:11 om att sända hunger efter Herrens ord. Vi behöver bli hungriga!

Om du någon gång fastat har du nog märkt att suget efter mat är starkast den första tiden, kanske den första veckan, men sedan ställer kroppen om sig för svältläge och går på sparlåga. Istället för att förvänta sig energi utifrån, börjar den förbruka reserverna som finns lagrade. Inte förrän efter omkring fyrtio dagar för en normalviktig person väcks hungern åter till liv. Så står det till exempel om Jesus att han efter fyrtio dagar blev hungrig. Det är då kroppen börjar tära på sina livsviktiga organ.

Jag vill att du ska tänka på tiden mellan sju och fyrtio dagar. Du känner ingen hunger.
Varför? Därför att du inte har ätit. Samma sak gäller på det andliga planet. Om vi försummar att nära vår ande upphör hungern.

Vi lever i en stressad tidsålder, ja, men känner inte Gud till detta? Varför inte börja fasta på andra ting än på Bibeln? Avstå från att kolla Facebookuppdateringarna varje dag, stäng av din mobil ett par timmar, byt ut TV-soffan mot bönekammaren!
Fortsättning följer