En syster i Herren sände ”Heaven is so Real” av Choo Thomas till oss och ville att vi skulle översätta den och ge ut den. Jag läste igenom den och kände direkt på mig att dess ursprung var sataniskt.
I boken uppenbarar sig en person för Choo och påstår sig vara Jesus. Det verkar inte som att författaren prövade vem denne person verkligen var. När han tilltalar författaren uttalar han omväxlande smicker och hot mot henne, och detta är absolut inte den karaktär som kommer från Herren. Bl a får Choo av Jesus ta emot en krona på sitt huvud (sid 21). Tiden är inte inne för sådana belöningar ännu. På samma sida säger Herren till henne att de som inte ger tionde är olydiga barn. Visst är tionde bibliskt, men Herren själv motiverade aldrig sina efterföljare med lagens piska. Sanningar som sägs i fel ande vilseför, därför att de inte motiverar oss med kärlek. Boken är ägnad att misskreditera Gud och få människor att hata honom genom den bild av honom som där målas fram. I efterhand har det framkommit att Choo har fått ”Herrens” uppdrag att grunda ett nytt samfund. Gud ger inga sådana uppdrag. Boken är ett exempel i raden bland de många sataniska uppenbarelser som fienden har förlöst idag, för att om möjligt bedra de utvalda.
Ett annat exempel är Mary Baxters böcker ”A Divine Revelation of Hell” respektive ”A Divine Revelation of Heaven”. Ingen av dessa böcker tillför egentligen något som bygger upp. De är frosserier i känslor (skräckinjagande respektive positiva), och de ger helt fel Gudsbild. Men detta är listigt inlindat i framföranden som imiterar bibliska uttryckssätt. Boken om helvetet ser ut att ha samma inspirationskälla som den Hitchkock öste ur för att göra sina berömda skräckfilmer. Den som hämtar näring från denna typ av litteratur blir inte fylld av förtröstan på Herren, utan av fruktans ande. Bakom alltsammans kan man känna en lagisk ton, som vill få människor att prestera mera av både böner och evangelisation för att inte få andras blod på sina händer. Om man ger sig åt denna drivkraft kommer man att överföra samma ande åt andra som man söker vinna, ifall de lyssnar och tar emot. Och många andra kommer att förakta evangeliet på grund av dess brist på värme och kärlek. Gud ger oss aldrig något uppdrag tillsammans med en fruktans ande för att motivera oss. Fullkomlig kärlek driver ut all fruktan, och Gud är fullkomlig kärlek.
Hur blir man beskyddad?
För att skydda sig mot sådana villfarelser måste vi lära känna Guds sanna natur, hans nåd och sanning, annars blir vi ett lätt byte för villfarelsens makt. När Satan inser att han inte längre kan dölja helvetet från människor, sänder han istället sina profeter för att använda vår medvetenhet om denna hemska plats till att misskreditera Gud. Många kristna, även kända ledare, har tyvärr låtit sig duperas av detta budskap, men det är som sagt ägnat att ge fel gudsbild.
Det finns bättre och mer trovärdiga skildringar av livet efter döden, t ex Sadhu Sundar Sings och Howard Storms berättelser (även om dessa självklart också måste läsas med viss urskiljning). (Vingården kommer ut med en svensk översätting av Howard Storms vittnesbörd inom en snar framtid.) E J Ekmans bok ”Evangeliets fullhet och de ändlösa straffen” ger en bra grund att stå på för att bedöma sådana böcker. Ekman tar oss nämligen igenom ett grundligt bibelstudium som vi gör klokt i att ha i åtanke medan vi läser skildringar om det som händer när vi dör.
Karaktäristiskt för Choos uppenbarelser är att hennes kropp skakar kraftigt varje gång hon tar emot dem. Detta görs det stor sak av i boken. Det hela känns på något sätt teaterlikt. Jag kan inte hjälpa att jag associerar till alla de liknande upplevelser som är så vanliga i karismatiska kretsar idag. Jag kan inte se annat än att de är avsedda att imitera Guds kraft för att vilseleda människor. Den kraft vi får från Herren är inte till för att demonstrera effekter, utan för att vi ska kunna leva rättfärdigt och utföra det uppdrag han gett oss.
Vi får en bra bild av hur Satan arbetar om vi studerar det som hände när Mose skulle leda Israels folk ut ur Egypten. För att hindra att Guds folk befriades hade fienden en hel arsenal av vapen som han tog till i tur och ordning. Först såg han till att folk blev så upptagna med sina arbeten att de inte hade tid och ork att tänka på något annat. Sedan gjorde han sina mirakler genom Egyptens trollkarlar, mirakler som var mycket snarlika dem Mose gjorde. Det var helt enkelt omöjligt för gemene man att se någon skillnad på dem. Samtidigt med denna imitation av Guds under förhandlade Satan genom farao för att få Israel att kompromissa, om än bara lite. Han visste att det skulle räcka med lite kompromiss för att få dem att förbli i fångenskapen.
På samma sätt är det idag. Vi måste få det rena evangeliet, befriat från onda andars tolkningar, för att kunna tjäna Herren på riktigt. Satan vet mycket väl att det räcker med lite surdeg för att syra hela degen. Det är inget konstigt alls att fienden håller med om det som Herren har sagt i sitt ord när han kommer med sina uppenbarelser. Det är en mycket vanlig taktik som används till att fånga in ett godtroget offer, även i mänskliga förehavanden. Först när man visat att man står på samma sida som sitt offer, kan man nästan omärkligt ändra lite på budskapet och få offret att skriva under avtalet.
Manifestationer med demoniskt ursprung
Vi måste också vara vakna över att många av de manifestationer vi idag ser i kristna kyrkor kan ha demoniskt ursprung. Från början var nog de flesta Herrens gåvor till längtande själar. Men efterhand som sådant blev accepterat som ett vanligt inslag i våra gudstjänster har fienden kunnat ta sig in genom sprickor i vår vapenrustning och gett oss förfalskade manifestationer som ser exakt likadana ut som de äkta, med den skillnaden att det är en annan ande som förmedlas. Vi får aldrig döma efter yttre skeenden, och vi måste lära oss att pröva andarna. Även i Bibeln har vi exempel på demoner som förkunnar evangeliet, och det är naturligtvis med bedräglig avsikt. Se Apg 16:17.
Vi hoppas kunna utveckla lite mer om detta senare, men vi skulle behöva dina frågor och reaktioner inför det vi skrivit för att veta hur vi ska gå vidare.