13 jan. 2012

Andliga kickar eller verklig kärlek?


av Peter Wallgren

Den brist på sund undervisning som råder i Sveriges kristenhet tycks ha gett en grogrund för många kristnas beroende av känsloupplevelser i stället för verklig Gudsgemenskap. Varför vill annars så många ha förbön för att få falla ”i anden”? Är inte Guds inneboende närvaro nog? Om upplevelsen har blivit en avgud är risken stor att man får en annan ande än den som kommer från Herren, när man tar emot något från andevärlden. Gud är inte emot känslor, för han har skapat oss med dem, men vi är inte kallade att söka känslor, utan att söka Herrens kunskap, gemenskap och visdom.
Om alla dessa kickar hade resulterat i mer ansvarstagande hade de inte varit förgäves. Av frukten ska vi ju känna trädet, lärde Jesus.  Men det tycks i många fall bara bli mer sökande efter upplevelser. På så sätt skiljer sig dessa kristnas beteende inte mycket från knarkarens som behöver en ny fix. Sinnet blir fokuserat på att få fixen, och därmed oförmöget att se längre än till självtillfredsställelsen.
Fixbehov vittnar om en inre tomhet. När Guds nåd (alla hans resurser, all hans kärlek, all hans visdom) fyller oss behöver vi inga kickar. Hans nåd är oss nog. Guds nåd uppenbaras i våra hjärtan genom hjärtats tillitsfulla förening med Kristus. Men för att detta ska ske behövs rätt undervisning, så att vi för vår inre syn kan se Kristus sådan han är och vad han gett till oss. Vi behöver se Immanuel – Gud med oss.
Fienden har också en sorts nåd att erbjuda. Han är expert på förfalskningar. Men hans ”nåd” befriar inte, utan binder och förslavar. Fiendens ”nåd” är förklädd själviskhet. Den kan ta sig många ansikten. Ett annat uttryck för denna förfalskning är att gemenskapen med troende blir viktigare än troheten mot Herren. Jag har skrivit mer om detta i min bok Församlingens enhet i profetiskt ljus. I den kan du läsa mer om vad sann enhet verkligen är.

4 kommentarer:

  1. Tack!
    är dock lite fundersam till om man kan ta emot en annan ande, är inte Guds förmåga att bevara oss större än djävulens makt att bedra?
    Jesus som älskar oss mäst av allt och har friköpt oss, Skulle han tillåta att en annan ande tar över? Det står ju att han avundsjuk väntar och vill ha oss för sig själva, nånstans :p..
    Upplevelser är väl väldigt viktiga? När man har en intim kärleks relation så vill man ju uppleva den och denns kärlek? Relationen mellan Gud och en friköpt människa är ju djupast. han har förenat/ förenar sig med oss..

    tack för svar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Johan!
      Visst är Guds förmåga större än fiendens. Men vi ger fienden rätt att bedra oss om vi inte älskar sanning i alla avseenden. Om man t ex vill känna sig bekräftad i gruppen genom att visa sig "lika andlig som de andra" har man fel motiv för att ta emot gåvor från Gud. Motivet är då att man vill glänsa inför andra. Stolthet ger en öppning för djävulen att bedra, och han kan komma med sina imitationer av Andens manifestationer för att lura oss.
      Upplevelser får heller inte bli avgudar. När upplevelsen är viktigare än lydnaden mot Kristus, är den en avgud. Som jag skrev ovan så är inte upplevelser i sig orena. Gud bjuder gärna på dem. Det viktiga är att vårt hjärta är obesmittat av felaktiga motiv.

      Radera
  2. Ah juste, tack så mycket! :) Johan

    SvaraRadera