12 feb. 2016

Att önska förbön i tid och otid

”Be för mig!”

Hur ofta får vi inte uppmaningen av vänner och andra ”Be för mig!”
På Facebook svämmar det över av människors behov för förbön.
Det är naturligtvis inte fel att be om förbön, men jag kan ändå inte låta bli att undra om bakgrunden. Det verkar som om många tappat sin egen relation till Herren och mer förtröstar på andras förmodade goda relation till honom.

Livets prövningar möter oss alla. Frågan är vilken attityd vi intar gentemot dem. Hur lätt är det inte att tänka att andra mår så bra och jag är orättvist drabbad av allt elände.
Det första en del gör när de får problem är att basunera ut det på sociala medier – den nya tidens hit och miss metod för att lösa problem. ”Någon som vill be för mig finns säkert därute, och så ska allt ordna sig”.

Men vad tänker vår Far om detta? Han vill ju vara nummer ett i vårt liv. ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”, sa Jesus. (Matt 6:33)
”Jo, men jag har bett”, kanske du invänder, ”men jag fick inget svar, så därför behöver jag andras hjälp.”

Men Jesus sa också att den som söker finner. Det är ett löfte! Kanske du inte sökt tillräckligt ivrigt och tillräckligt länge? Kanske har du inte vågat lyssna på vad som hindrat ditt bönesvar? Gud är inte en automat där man stoppar in sin begäran och får ut bönesvaret. Gud önskar en kontinuerlig relation med oss.
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Joh 15:7
Jesus lovade att vi kan be om vad vill, och vi ska få det. Fantastiskt! Underbart! Men vänta nu! Det föregicks av ett par villkor – om ni förblir i mig och mina ord förblir i er… då ska det ske. Det uteblivna bönesvaret kan alltså bero på att jag missat dessa viktiga förbehåll. Har jag förblivit i vinträdet? I Jesus Kristus? Har jag stadigt förblivit i hans ord? 

När jag är kvar i Kristus utgår alla mina tankar från ett medvetande om att jag är förenad med honom. Hans ord leder mitt hjärta varje stund. De är inte endast intellektuell kunskap utan ett spontant liv inom mig. Jag är förenad med Ordet. Den helige Ande överbevisar mig om eventuella synder och så vänder jag om från dem, men inte bara detta; jag blir ett förkroppsligande av Ordet så att det kan bära frukt i mitt liv. Ordet blir inblandat i allt; det blir min hälsa, det blir min vägledning, det blir min njutning, det uppehåller mig med inre styrka. Om Guds ord säger något så vet jag att det är så. Även om jag inte ser detta med mina fysiska ögon, så ser mitt hjärtas ögon vad jag äger i Guds ord – i Kristus som är Ordet som blev kött.

Alltför ofta vill vi att prövningarna i livet ska försvinna så snabbt som möjligt så att vi kan fortsätta på vår egen inslagna väg, men Jesaja konstaterar med sorg att
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
                 Jes 53:6
Men hindren i vår väg kan faktiskt vara Guds sätt att få oss att stanna upp och ändra inriktning. Stilla ner din själ och lyssna på vad den Helige Ande vill förmedla till dig! Be med psalmisten och låt Herren leda dig på hans väg, Det är vägen som är fylld av välsignelser.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
                 Ps 139:23, 24
 Så är jag då inne i löfteslandet där Gud har lovat att det inte ska fattas mig något:
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Ps 23:1
Och jag får genom hjärtats tro för min inre syn se att
idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen. (vers 6)
En sådan livsglädje kan bara uppnås genom hjärtats förening med Herren. Den utesluter på intet sätt svåra prövningar. Vår tro kommer att prövas. Men när vi har nått en position där vi kan se på omständigheter såsom Gud ser dem, är vi i regeringsposition över omständigheterna. Nu är det helt i sin ordning att få förbön. Som lemmar i samma Kristi kropp kan vi bistå varandra för att lättare nå fram till den andliga världens reserver och hämta ut vad som blivit oss givet i Kristus.


© Madeleine Wallgren www.vingarden.org

Läs mer om livets prövningar som vill föra dig till en intimare gemenskap med Herren i min bok 
"Prövningar- om ökentider, Guds fostran och lidanden för Kristi skull"

eller lyssna till serien "Prövningars syfte" (finns som mp3 eller CD)

2 kommentarer:

  1. Det var en prövning som gjorde att jag blev medveten om att Gud älskar oss och att han har en plan för våra liv! Frid ger jag er, inte den som världen ger sa Jesus! Att be om förbön är att lita på att Gud kan använda andra människor för att kanalisera sin kärlek genom dem! Ett bud ger jag er att ni ska älska varandra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart behöver vi ibland bli burna på andras förböner. Det finns tider då vi är för svaga för att själva orka och vi är varandras lemmar. Mitt inlägg handlar mer om att en del helt enkelt inte själva söker Guds ansikte, utan bara vill att problemen ska försvinna. Gud kan använda prövningarna till att dra oss närmare sitt hjärta och hjälpa oss fram till djupare andlig mognad. Underbart att du blivit medveten om Guds kärlek och plan för ditt liv! GVD!

      Radera